• Allvarligt vandringsberoende..
• Omvärderade prioriteringar. Insåg längs vandringen att det jag saknade var ju inte mitt arbete men desto mer min familj och mina vänner.
• Blivit en bättre människa att leva med. Är flexiblare. Tänkte här om dagen att jag numera bryr mig strunt i vilken väg toapappersrullen är svängd. Det viktiga är ju att det finns toapapper och en toastol, inte bara en gles buske och en redan många gånger använd näsduk.

Vi tog en titt på torget. Köpte några färska bröd från bageriet som öppnat redan många timmar tidigare och vars disk redan var halvtom och traska iväg mot slottet Valdstejn. Visade sig vara ett litet slott med många synliga tidsepoker. Allt mellan tidig medeltid till nationalromantiskt 1800-tal. Vi överraskades av en kör i slottskapellet från 1700-talet som sjöng musik bland annat just från den epoken. Och klangen blev stundvis rent himmelsk. Under tiden passade dagens enda riktiga regnskur på att spilla ner. Då både regn och kör gjort sitt gick vi vidare mot Hruba Skala.

På de 3km som var mellan slottet Valdstejn och slottet vid Hruba Skala har jag nog oändligt många foton av stenpelarna och ravinerna och de fantastiska klippformationerna som sköt upp högt ovanför de långa smala träden som pressade sig upp nerifrån de trånga ravinerna. Vissa av stenpelarna är över 50 meter höga.

Efter att ha ätit en delikat lunch på en hotellrestaurang invid Hruba Skala slott, champinjonsoppa, färsbiff, potatismos och äppelkaka som dessert. Lyxig vandring värre det här. Nästan lite för bastant då vi ju ganska direkt skulle gå vidare och fortsätta mot borgruinen Trosky.

Leden gick genom en tät granskog med höga klippor på båda sidor, likadana som tidigare bara lite mera överväxta. Vid ett ställe gick en stig upp mellan klipporna bort från leden. Vi gick upp för att kolla vad som dolde sig där och hittade en helt magisk ravin. Nästan 100meter lång, bara en meter bred på sina ställen och höga klippväggar med fuktig grön mossa. En till otrolig upplevelse denna dag.

Så småningom nådde vi borgruinen vid Trosky, men tyvärr var den stängd. Dimman kom krypande över oss och hotade med regn, så kändes bäst att skynda vidare hit ner till campingen bara en halv kilometer längre fram. Här är vi nu. Mysigt att tälta igen. Visst kunde man hur bra som helst kunnat göra den här vandringen med betydligt lättare packning utan både tält och trangia och enbart övernattat på pensionat och hotell. Men lite intressant är det ju också att uppleva par stycken tjeckiska campingplatser. Här är fullt av folk ikväll som grillar korv och njuter av god öl.

Sista vandringsdagen imorgon. Tyvärr. Nu då kroppen på allvar börjat komma igång. Det är farligt att vandra och leva luffarliv. Enormt beroendeframkallande. Fantastisk lyx att ha en partner som också gillar det.

Att hitta övernattning ute i byarna var inget problem, men knepigare då vi kom in till en lite större stad. Skulle ha varit enklare om vi på förhand hade sökt lite adresser och telefonnummer på nätet. VI kunde ha fått övernattning på ett pensionat för 200Kc (ca 9€)/per natt för båda. Men vi vände i dörren efter att ha sett standarden på rummet. Kom sedan att istället betala 1500€ (62€) på ett hotell alldeles bredvid torget. Men där fick vi ändå sova utan att ha en livlig pub rakt under rummet, ha egen dusch och utan att vara rädd för allt för många loppbett.

Lördagen blev en lugn och skön dag i Liberec. Först blev det en lång rundvandring på staden botaniska trädgård. Var förvånansvärt mycket intressant att se där. Bland annat ett över 200år gammalt bonsaiträd som av en adelsman hämtats från Japan i början av 1900-talet då det redan hade en ansenlig ålder. För att sedan vårdas ömt av ett flertal ägare tills det på 1970-talet gavs till Liberec botaniska trädgård.

Sedan blev det ytterligare en tur på zoot på andra sidan gatan. Mycket roligt att se även där. Men regnet kom och öste ner allt mera bestämt. En termometer påstod att det var inte mera än +11grader, snart 20 grader kallare än några dagar tidigare. Men trots det var det en skön dag med både vila för fötterna och huvudet. Och allt avslutades med ett riktigt skrovmål av den godaste kinesiska mat jag någonsin ätit.

I morse checkade vi så ut från ”Liberechotellet-med-den-suveräna-frukosten” och tog tåget till Mala Skala i Cesky Raj, 50minuter med tåg i sydlig riktning. Regnet strilade ner. Men varför skulle man ge sig för en sådan världslig sak, så vi traskade iväg. Landskapet är lite annorlunda här. Här finns också klippor som i Böhmiska Schweiz, men de är lägre och inte lika dramatiska. Men den mjuka och porösa sandstenen har slipats till många intressanta former. Skulle det inte varit för regnet hade vi nog stannat och tittat närmare på många platser. En varm kopp te och en tallrik gulaschsoppa blev räddningen då regnet och kylan kom inkrypande på bara kroppen. Tur nog var lufttemperaturen några grader varmare än dagen före i Liberec.

Vi kom oss in till Turnov sen eftermiddag och efter några försök hittade vi hotellet vi nu är på. Från början hade vi planerat att tälta inatt. Men så blöta och kalla som vi blev under dagen kändes det alternativet inte längre så lockande. Imorgon ska vi fortsätta ner mot Hruba Skala och hoppas då på bättre tältväder. Annars finns det alltid något pensionat längs vägen.

Fascineras över den allmänna kommunikationen här i landet. Tåget går överallt och priset är ungefär 1Kc/pers/km. Så att åka 2pers 46km från Liberec till Mala Skala blev 98Kc. Skulle det finnas en sådan tågtrafik i Finland skulle det kosta mig 3€ att åka tåg till Nykarleby från Vasa. Om det var så skulle jag nog välja det ganska ofta fram om bilen. Det skulle vara en äkta miljövänlig politik i motsats till att konstant höja bensinpriset. Det får mig inte att hälsa på mamma färre gånger, endast att svära mera varje gång jag tankar.

2 dagar vandring till sedan tillbaka till Prag. Kommer att kännas konstigt åka hem igen. Kropp och själ börjar just komma in i rytmen av gåendet och bara det att gå, röra sig, känna att kroppen fungerar som den ska börjar bli en verklig njutning. Vägen och rytmen längs den blir viktigare än målet. VI sover långa nätter, mycket längre än hemma om chansen bara finns, det behöv liksom. Men livet på luffen är underbart.

Då fortsatte vidare efter borgen föll jag, steg snett och drogs omkull av packningen. Skrapade upp knät på asfalten och rev sönder byxorna ordentligt. Skadan var inte så stor, mest chocken och de söndriga byxorna som tog på. Det sker så lätt då man går med packning. Balansen är inte riktigt som vanligt och åtminstone mina vristmuskler klarar inte att hålla allt på styr då lutningen blir för stor. Inte första gången det sker. Ändå föredrar jag att gå med låga vandringskängor hellre än klassiska höga stövelliknande skor, de känns bara så fruktansvärt tunga. Nu gick jag med terränglöpningsskor och det gick annars riktigt bra.

Efter byn Lesne gick stigen upp i skogen och utmed den tyska gränsen till byn Luz. Övervägde att klättra upp på den 700meter höga toppen invid byn, men avstod då ändå inte skulle ha sett nått av utsikten därifrån. Luz visade sig vara en liten jätte vacker by. Vackra hus och finurliga träskulpturer. Vi lunchade där, både för att vi var hungriga men också för att vi behövde få torka upp och värma oss lite. R åt gulach med knödel, jag åt ”gefullte kartoffelknödel mit sauerkraut”. Aldrig mera surkål! Tjeckisk husmanskost är nog bra, men långsamt börjar jag få tillräckligt av hosbodamaten (”hosboda”, tjeckernas motsvarighet till tyskarnas ”bierstube”). Även om gott i princip blir nog knödel och schnitzel dag ut och dag in lite tradigt.

Kom oss den dagen så långt som till byn Kompach. Tog bussen därifrån via Cvikov till Jablonne. Mest för att spara lite tid och för att det hade varit en ganska kall och ruggig dag och vi ville bara hitta nått varmt och bra ställe att övernatta på. Vi hittade pension Salvatore i Jablonne. EN fin stad där Napoleon Bonapart en gång marscherat igenom, så varför inte också vi.

I går gjorde vi ett nytt försök med borgruinerna vid Falkenstejn. Visade sig vara ännu värre. Också den var belägen uppe på ett horibelt klippblock. För att ta sig dit upp måste man klättra i en 40cm spricka i klippan där någon slänt en trästock där man kapat av kvistarna så en form av stege bildats. Sedan fanns några behjälpligt uthuggna minimala trappsteg i klippan. Såg livsfarligt ut. Vi gav upp bara vid åsynen.

Men i morgon ska vi göra ytterligare ett försök då blir det Tolstejn. Den måste vi ju bara komma oss upp på. Finns en mängd ruiner av små borgar från 13-, 1400-talet uppe på tvärbranta klippor här. Förstår inte hur man i tiden lyckats bygga nått på sådana ställen.

Vandringen har annars gått bra. Landskapet har vart efter hand förvandlats från vilda klippor till ett böljande kulturlandskap med många små pittoreska byar. Visst börjar det kännas i kroppen att vi varit på gång några dagar redan. Det gör små ont lite här och var. Men vi smörjer, plåstrar och pudrar så går det nog bra. Och god mat äter vi. Frukost oftast på restaurang med ägg och bacon, sedan lunch endera som picknick i naturen eller något lätt på restaurangen i nästa by, kvällsmålet likadant möjligen något stadigare rejäl tjeckisk husmanskost. Känns som lyxliv att bara kunna gå från by till by genom underbar natur, från restaurang till restaurang.

Idag åt vi här nere i byn på en liten familjerestaurang. Kycklingschnitzel med franskpotatis och grönsaker, 0,5liter öl åt mig, cokis åt R och en stor glassportion som vi delade + en kaffe åt mig = 317Kc, dvs ca 13€ totalt för båda och gott var det. Lyxliv alltså.

Gick inte så långt idag. Var trötta i benen och sov senaste natt lite smådåligt i tältet. Klockan var en 18-tiden då vi kom oss hit upp på Jedlova Hora, 775 möh. Här finns ett gammalt utkikstorn och en restaurang/hotell med övernattning för 350 Kc /pers. Standarden på rummet är kanske inte den högsta men ändå ganska mysigt, ok sängar och fungerade dusch. Nått mycket mer än så behöver vi inte. Värden låste restaurangen kl. 20 och körde hem. Vi är de enda kvar här uppe på kullen. Tyst och lugnt. Skönt sova inne i en säng efter två nätter i tält.

Har en ca 15kg packning på ryggen. Känns nog, men går nog bra. Skönt att vara igång igen. Har längtat till det här. Trivs med tanken att allt jag behöver har jag med mig. Inte akut beroende av någon. Kan ta dagen som den kommer och bara njuta av livet, rörelsen av vandringen och de små underbara detaljerna i omgivningen.

Siktar nu på att gå vidare till Mezni Louka, 6km dit. Sen ska vi försöka komma oss före kvällen till Vysoka Lipa. Borde vara totalt en 10-11 km dit. I nödfall stannar vi i Mezni Louka. Saknar lite min tyska här. Den har rostat så pass att jag har svårt att hitta ord. Men det är nog tyska fram om engelska som gäller här. Men det går ganska bra att kommunalisera med en vild blandning av par ord tjeckiska, lite tyska, lite engelska och en del kroppsspråk.

Hotellet vi bokat över internet visar sig va lika vackert som på bilderna på utsidan. Litet och privatägt med heltäckningsmattor överallt och samma person som både fungerar som receptionist, kock och kypare. Städar säkert senare efter oss också. Hårda sängar och häftig dusch men annars väll ok.

Postade en del papper jag inte ville bära med på vandringen och fick uppleva dagens mest humoristiska konversation med tanten vid posten som enbart pratade tjeckiska och det i en oändlig ström. Solen skiner, de tyska skolklasserna svämmar in, vi vandrar iväg österut.

Kunileden 12,5 km

Idag bar jag ingen ryggsäck, vilket jag gjort senaste tiden för att träna kroppen med att bära igen. Det är en väldigt allsidig träning för hela bålen. Har fyllt ryggsäcken med blomjord som motionerat på alla möjliga skogsstigar kring staden. Blomjord finns perfekt förpackat i olika tunga påsar bar att slänga ner i ryggsäcken beroende på förmåga och behov.
R’s ryggsäck hade vi dag fyllt med både blomjord och ett Bibelstudielexikon och en del annat smått och gott. Jag bar endast min kamera och ändå var det nog jag som klagade mest över att det gjorde ont både här och var i kroppen då vi kom tillbaka.

Tjeckiska vandrningskartor

För övrigt fick jag de uppblåsbara madrasserna också här om dagen. Ser riktigt bra ut. Väntar nu bara på att få chansen att fara ut och tälta och testa på riktigt någon natt.

Väntar nu på en beställning av bl.a. 2st uppblåsbara liggunderlag, Exped Synmat UL 7 S. Intressant nog endast 163cm långa, men den längre sorten var slutsåld Min lösning tror jag blir att kapa av ett traditionellt skumplast liggunderlag till två lite längre sittunderlag för kortare pauser och som man kan ha under fötterna sen då man sover. Folk som kan sådant här påstår att det kan va en fördelaktigare lösning än fullånga underlag. Men själv har jag alltså ännu inte testat.

Men om möjligt ännu ivrigare på att mina beställda vandringskartor ska komma i postlådan. De borde ha postats från Tjeckien i fredags. Det är dit turen gå i sommar. Tjeckien har Europas mest välutvecklade system av vandringsleder. I snart varje lite bokhandel står en ställning med vandringskartor. 98 stycken vandringskartor i skala 1:50 000 finns det, bortsett från kartor för cykelleder m.m. Sammanlagt finns det 40 000 km av markerad led i landet.  (mera info hittas HÄR )Vi hoppas hinna med en ca o.3% av det före flyget går hem igen. Inte lätt att välja vilken del man ska ta då det finns så mycket vackert. Men tillslut beslöt vi att vi denna gång ska börja gå här:

Hrnsko i Bömiska Schweiz

Vet inte om ni kommer ihåg den här platsen från filmen Narnia: Häxan och lejonet:

Pravčická gate

Vi har en hotellnatt bokad i Hrnsko uppe i nordvästra Teckien, på gränsen till Tyskland, i nationalparken Bömiska-Schweiz. Och planen är att vi ska titta på Pravčická gate första dagen och sen börja gå därifrån österut med tält och allt vad vi kan behöva på ryggen. Och sen ser vi hur långt man hinner före flyget går tillbaka 10 dagar senare. En mycket enkel plan som jag ser mycket fram emot!

Men nu fick jag just meddelande att jag har ett paket som väntar mig på posten..