maj 2009


Jag har par gånger fått kommentarer, att om det är vettigt att som kvinna, ensam eller i grupp av likasinnade, ge sig iväg på en 1000km’s promenad i Israel. Tja, vad ska man säga. Tycker det är ganska milt om man jämför med de härs äventyr: Baffinbabes De borde ha kommit fram nu. Tuffa typer.


Annonser

1355 minuter träning i maj! Målet var 1200, så jag är rejält på plus. Målet för juni får bli 1500minuter. Det betyder ett genomsnitt på 50minuter /dag. Låter lite små tufft, men om jag fixat 1300 den här månaden så borde det inte vara omöjligt. Ska bara försöka få in lite mera styrketräning och promenader med 12-15kg i ryggsäcken.

Jag har också skrivit lite med folk på ett diskusionsforum och frågat vad de där tycker jag borde träna. Bland tipsen jag fått är vadträning med tåhävningar (tränar hålfoten också, vilket inte skadar). Att träna kroppens stabiliserande muskler så som mage och rygg, men också nacke och axlar. Backträning och benböjar för benstyrkan. Så nog finns det göra. Eller vad sägs alla ni som funderat på att komma med till Israel?

Johoooo!

Jippiiii!

Yabadabadoooooo!

Äntligen!

Jag ska få min vandringsguide från Israel! Jag ska få min vandringsguide från Israel! Jag ska få min vandringsguide från Israel! Tralla-lalla-lalla-lalla-la! Tralla-lalla-lalla-la!

Cover1

Det blev mental träning igen istället för fysisk igår.  Låg på soffan med feber och läste om israelisk partipolitik. Det splittrade Israel? -politiska och sociala skiljelinjer av Isabell Schierenbeck. Pratade i telefon med någon som frågade om jag fått febern före jag började läsa eller efter. Befogad fråga, nästan. Antar att febern var en förutsättning för att jag skulle komma igenom boken. Inte för att boken är dålig, inte alls. Men ämnet är desto mera förvirrade.

Jag vet inte mycket om finsk partipolitik, men den förefaller i varje fall vara en barnlek i jämförelse. Enligt mina beräkningar var genomsnittlig livslängden för en regering i Israel mellan 1948-2006 2år och antalet partier som i val fått mandat i Knesset (riksdag, typ) under samma tid ca.46 (om jag räknat och förstått rätt, inte så enkelt). Att i detta landet bakfram är det medel- och överklassen som traditionellt röstar på vänstern och arbetarklassen på högern och därtill måste man ha en speciell vallag som förbjuder byte av välsignelser mot röster.

Fysik träning känns nästan enkelt i jämförelse med att försöka förstå sig på det här. Alla dessa namn bara. Men väldigt intressant ändå. Berättar och förklarar så mycket indirekt.


Varför kommer man på en sådan här idé? Det är en bra fråga egentligen. Funderat en del på de själv. Vad är egentligen den grundläggande drivkraften? Inte bara den ”fina konstnärliga”, den mera ”intellektuella”, den motivering man skriver i stipendieansökningarna. Är det en form av medelålderskris, motsvarande motorcykelinköp hos en del? Singellivskris? En djupallvarlig inre andlig kallelse? Allmänt behov att utmana ödet och livet?

Kanske allt och inget på en gång.

Det är en längtan som föddes hos mig på en resa för mer än tre år sedan. Känslan av att jag besökte jordens medelpunkt och till detta centrum finns en svårförklarlig dragningskraft som fångat mig.

En barnslig dröm som funnits så länge jag kan minnas om att likt Paradis-Oskar i ta det man behöver i ett knyte på ryggen och sedan bara gå iväg dit fötterna bär och se vad som finns bakom nästa krök.

Känslan av att man blir inte yngre och redan bråkande leder inte blir roligare. Att nu är tiden att förverkliga det man drömmer om för annars förlorar jag kanske möjligheten.

Att nu är jag fri och obunden, inga barn, ingen man, inget hus, inget överstrukturerat jobb. Att nu finns möjligheten.

Tanken att människan behöver utmaningar för att inte stelna. Att jag inte har möjligheten till utmaningen att uppfostra barn eller bygga hus eller andra mera traditionella saker. Men gå, det kan jag.

Nyfikenhet.

Ett obotligt behov av att alltid fråga ”varför” och vilja förstå. Och landet Israel erbjöd så mycket jag inte förstod.

Ett behov att alltid vara värst 😉

Egna bilder från 2006.

Var ut och gick i morse en sväng igen. Vet inte hur långt det egentligen blev. Det tog ca 1timme och 40minuter. Börjar överväga en stegräknare, bara för att det skulle vara intressant att veta i kilometer också. Målet för den fysiska träningen för den här månaden är 1200minuter.

Men vet inte riktigt hur jag borde träna. Försöker nu bara vara ut och gå lite längre sträckor och på gym en gång/vecka. Fast vet inte om det är för lite. Om någon har synpunkter på hur jag borde lägga ut träningen så får man gärna säga. Det här är nog inte den biten av projektet som jag är bäst på.

En som verkar tränat mycket före han stack iväg på sin vandring är Peter Lüttge, nu som bäst på vandring i Spanien. Gjorde mig lite skraj då jag läste nått om hans träningsfunderingar. Men jag menar ju nog ändå inte springar någon maratontävling mitt i vandringen så som han. Om hans vandring kan man läsa på hans blogg ”Apostlahästar

Min digitalkamera (Canon PowerShot A95) är döende. Bara att inse. Den slukar batteri och har fullständig skärpa i bilderna endast om det riktigt turas. Den är 5år. Tydligen det som är den normala livslängden för tekniska prylar av idag.

Min 17åriga analoga systemkamera (Canon EOS 650), den däremot fungerar hur underbart som helst. Men nu har man ju blivit bortskämd med att en kamera ska vara lätt och inte kräva en massa dyr film. Jag behöver ju en bra kamera till hösten och vandringen, men gärna skulle jag ju vilja ha en redan nu. Även om jag inte alltid fotar massor är jag van att i princip alltid ha en bra kamera inom räckhåll, så nu känner jag mig handikappad.

Men jag har varit och lite kikat på en ny kamera. En Canon EOS 1000D. Man skulle kunna se den som en kombination av mina båda tidigare kameror. Canon -såklart, lättviktare för att vara systemkamera men känns ändå som en riktig kamera. Inte den allra dyraste, men verkar fått hyfsad kritik. Är det någon av er som vet nått om den? Skulle det här vara ett vettigt köp?canon-eos-1000d

Nästa sida »