juni 2009


Tillbaka efter 60km vandring med ca 15kg packning i Salamajärvi Nationalpark. Myror, myrar och mygg i mängd. Vacker visst, men största behållningen är kanske ändå känslan av att ”DET GICK!!!”.

Jag kan gå 20km/dag med rejäl packning. Och inte bara en dag, utan flera dagar i sträck! Kroppen håller! Jo, visst har det varit lite styvt och stelt här och där på morgnarna och efter pauser då man suttit stilla en stund, men sedan då man börjat röra på sig så mjukar allt upp sig igen. Och idag känns kroppen igen alldeles ok. Skulle inte alls ha alltför stora problem med 20km till.

Men det var en superb erfarenhet. Nu vet jag att jag absolut vill ha med Crocs att sätta på på kvällen i lägret, att min sovsäck inte är tillräckligt varm, att en skjorta skulle vara superb att vandra i, att en svettindräkt collage faktiskt svalkar bättre än bar hud i värme, att mina vrister håller bättre än jag trott men mina fötter lätt sväller om skorna inte ventilerar tillräckligt bra, hur en bra ryggsäck borde sitta, osv.

Rekommenderar på det varmaste en likanade promenad åt alla dem som planerar att komma med mig till hösten.


Annonser

Inte kan jag påstå att den riktigt är min färg. Jag har med en blandning av förtjusning och skepticism gått och lurat på den med jämna mellanrum hela kvällen. Försöker besluta mig om jag ska tycka den är ljuvligt frän eller bara helt grym. Den var ett provexemplar som såldes till ett bra pris, skön form, sitter bra och känns som om den kunde vara funktionell. Trots att den ju är extremt ”girly”. Men den får mig att le, så jag tror nog ändå vi ska komma bra överens.

Men det här med utrustning är nog en hel vetenskap i sig. Det är så många olika små saker. Jag har handlat en massa små nödvändigheter jag insåg att jag behövde få skaffat IDAG. Då på söndag åker jag och A-S iväg för att gå Hirvaan kierros, en 58km’s länk i Salamajärvi nationalpark. Vi tänkte göra den på 3dar med två tältövernattningar. Jag vill bland annat kolla in A-S tält, men sedan också göra en första testkörning av den lilla utrusning jag nu har för att lite se vad mera som behövs och hurudana saker det behöver vara.

Ibland känner jag inte riktigt igen mig själv. Då jag går och handlar en skärande skär dyr jacka och planerar att frivilligt sova i tält. Snart börjar jag väll tycka om havregrynsgröt också. Men då är det dags att börja bli orolig.

Har en vag känsla i maggropen, och man ska ta vara på sådana har jag lärt mig, att nått i mitt synsätt på det här projektet är vint, snett, rent av fel.

Kanske har mina ursprungliga syften och målsättningar drunknat i allt för mycket litteratur som vill påverka och på hyvla mig sina åsikter.

Kanske har jag stirrat mig blind på praktiska och världsliga ting så som utrustning och ekonomi.

Om inte HERREN bygger huset är arbetarnas möda förgäves. Om inte HERREN bevarar staden vakar väktaren förgäves.” Ps. 127:1

Att inte rusa och försöka för mycket. Att behålla fokus. Lugnet. Tilliten.

Förgäves stiger ni tidigt upp och går sent till vila för att äta det bröd ni slitit för. Detta ger han åt sina vänner medan de sover.” Ps. 127:2

Vad är då det viktiga och väsentliga?

Var på en första skorunda genom butikerna här i Vasa igår. Men någon hjälp i mina bryderier fick jag nog inte av försäljarna. De blev alla bara mycket tysta då jag sa att jag ville ha en vandringssko, som fungerade på mina fötter som är långa, med smala hälar, hallux valgus -breda tår och spagettivrister. Och ytterligare att skorna ska fungera både i svenska fjällen och i mellanöstern ökenterräng. Då började de tidigare mycket pratglada försäljarna alla att tiga och se bara allmänt förlägna ut. Så jag kom inte så långt.

Men sedan verkar nog det här med vandringsskor att vara en hel vetenskap i sig. Och diskussionens vågor går höga på olika diskussionsforum om det är traditionella kängor eller lättare stadiga löparsko-liknande saker som är det bästa. Mycket handlar väll bara om individuell smak, men en intressant intervju med Chris Townsend finns här . Han pratar varmt för lättare och smidigare alternativ än traditionella kängor. Där framkommer också att 1kg på fötterna motsvarar 5kg i ryggsäcken sett ur energiförbrukningssynpunkt. Han anser också att det är bättre att träna upp instabila vrister än att satsa på ett par skor som verkligen stöder, eftersom de med ett ordentligt stöd egentligen blir för styva att gå ordentligt i.

Intressanta synpunkter. Lutar nog mot det här med lättare skor + vristträning jag också. Om inte annars så för att de flesta ordentliga kängor man hittar är in dränkta i gortex vilket blir som att gå i gummistövlar då det är varmt i öknen, även om det säkert är bra här i skogen eller på fjället.

Här och här finns långa diskussioner för den som är intresserad av ämnet.


Enligt vissa är det här läget.

Enligt andra är detta överdrivet och enkelspårigt.

Emedan ytterligare en del anser att det är totalt falsk propaganda.

Åsikterna är många och extrema som så ofta då gäller Israel. Inte heller jag vet vad som är sanning. Tycker bara det är intressant att man kan se på ett land och ett folk på så många olika vis. Vet inte om jag genom mitt projekt kommer fram till den ultimata sanningen heller. Men jag vill ärligt undersöka saken.