september 2009


Gick i kväll i mörkret genom gatorna de närmaste kvarteren kring vårt hostellet här i Haifa. Kändes som dagens spänning med att försöka arrangera mera tekniska grunkkor släppte och upptäckarlusten återvände. Nått av mellanösterns mystik gjorde sig på påmind. Förfallna stenhus, väggmålningar, skräpigt och rörigt, men på samma gång vackert. Och plötsligt erbjuder en vanlig liten kvartersbutik ett nytt och spännande outforskat universum.
Tidigare idag kändes allt bara eländigt. Spänningen med att ska rinkkorna komma fram och i helt skick, var skulle vi hamna på den stora klassiska israeliska säkerhetsutfrågning, ska de snällt bevilja oss tre månaders visum eller ska vi behöva bråka oss fram med en månad i taget. Inget är garanterat i detta land med en byråkrati av kommuniststatsmått. Men allt gick överför väntan smidigt, och en massa snälla människor dök upp som ville hjälpa oss hitta vägen så snart vi ens såg lite tveksamma ut. Så långt, i varje fall.

Men att sedan få hyra ett trådlöst modem till min dator och få ett simkort till telefonen som skulle gå att sända MMS med visade sig vara långt större utmaningar. Har nu beslutat, åtminstone för tillfället, ge upp tanken på det egna modemet och hoppas på lämpligt utspridda internetcafen och andra nätuppkopplade. Åtminstone tills vi om några veckor igen är här vid kusten. Simkortet ska jag ännu göra ett försök med imorgon. Allt byråkratiskt och tekniskt gyckel i kombination med en grav sömnbrist var ingen höjdare idag. Men har nu slappnat av och ser fram emot att i morgon ta bussen norrut till berget Hermons fot. Det vill säga om vi hittar någon buss som går dit…

På väg till baka från tjänstgöring efter YomKippur

På väg till baka från tjänstgöring efter YomKippur

Kväll i Haifa

Kväll i Haifa


Annonser

Hälsningar från Ruzyne, flygfältet utanför Prag. Vi har några timmars väntan kvar här, men vågade oss inte på en kvällstur in till Prag. Det blev i stället en kort promenad kring området, turistbesök i en matbutik, inköp av tjeckiska Fidorka (kexchoklad) och långväntan på Mac’en. 03:30 borde vi vara i Tel Aviv. Vi kommer sedan att fortsätta till Haifa, där  har vi övernattning bokad. Har också par saker vi ännu borde shoppa, även om väskorna nog känns tillräckligt tunga redan nu.

Malin, "min sekreterare"

Malin, "min sekreterare"

Hanna och Malin by air

Hanna och Malin by air


Egentligen kunde man säga att jag bara ska följa med tranorna på Söderfjärden till deras vinterkvarter. Nästa vecka ska jag titta om jag får träffa dem igen i Hula-dalen i norra Israel. Det är dit en del är på väg, längs den östra flygleden som våra tranor här ofta väljer.

Kvarkens Naturguid, Foto: Jörgen Wiklund/N

Kvarkens Naturguid, Foto: Jörgen Wiklund/N

Känns som total panik med allt som borde fixas och ordnas. Har en massa jobb på hälft (bl.a. en halvmonterad fullstor gipsfigur som står i en pöl av torkad gips mitt på golvet i mitt arbetsrum…) och de sista utrustningsgrejerna som borde inhandlas och en hög nycklar som ska delas ut till höger och vänster. Men det ska nog ordna sig. Finns ju par dagar, och nätter, kvar före flyget går på måndag.

Och det händer nog saker hela tiden. Till exempel skriver jag detta på min mini-laptop som jag fått låna av Vasabladet, då jag kommer att i genomsnitt varje vecka skriva en lite grej för dem. Lite som en serie om våra öden och äventyr. Så min vision om att få sitta och blogga mitt ute i mörka bushen i mitt rymdraket-liknande tält, nedkrupen i min sovsäck, med pannlampa, verkar att kunna bli verklighet.

Så om en vecka så borde vi börja vandra från Nimrod i norra Israel. HÄR (länk)  finns en trevlig karta med mycket info (går tyvärr inte att kopiera in hit). Om ni ser den smala streckade gula linjen som startar uppe i Tel Dan, så är det vandringsleden. Men vi kommer att starta öster om det i Nimrod och första dagen gå genom Banias (det historiska Ceasarea Filippi, klickar man på S’et vid Banias få får man upp mera info om det).


Men nu ska här jobbas så jag kommer mig iväg någon gång.

Här shoppas det vidare =) Jag börjar visst visa skrämmande tendenser till att utvecklas till en äkta prylfantast. Söta, alltså. Jag som aldrig brytt mig speciellt mycket om grejer. Men nu plötsligt…

Köpte ny sovsäck här senast. Lite tjockare, lite större, lite otympligare och lite tyngre än jag först tänkt.  Kände en lätt tveksamhet då vandrade hem med den, så jag rullade ut den på vardagsrumsgolvet och kröp in. Jag var på god väg att somna där på fläcken, så jag tror nog den blir bra.


Min nya sovsäck har en komforttemperatur på +3grader och då jag nu kollat så ligger dagtemperaturen denna vecka i Rosh-Pina (norr om Galileiska sjön) på +25-29grader i  och nattemperaturen på +18-20 grader. Låter varmt och gosigt.

Träffade annars Peter Lyttge av en tillfällighet i går kväll och kom att diskutera vandring (länk till han blogg från i våras finns HÄR). Vi ska förhoppningsvis träffas över en kopp kaffe senare i veckan och prata mera. Men han hade många skräckhistorier på lager om människor han mött på väg till Santiago de Compostela, som börjat gå tillsammans, men då de vardagliga påfrestningarna blev för stora inte orkat med varandra mer. Tänkvärt. Men jag tror på vikten att ta eget utrymme och att gå individuellt i sin egen takt, trots att man är flera som går tillsammans. Att vid behov gå ensam, och sedan kan man väll mötas upp igen till middagen eller vad dagens slut eller till och med nästa dag. Det finns väll mobiltelefoner.

Har den senaste tiden förundrats över de skilda reaktioner som min resa väcker. En del kristna reagerar med ett jublande ”ÅH, ISRAEL!” åtminstone i tanken åtföljt av ett ännu mera exalterat ”HALLELUJA!”. Medan andra, många kulturarbetare, möter mig istället med en skeptisk blick och backar två steg från mig, åtminstone mentalt. Och man känner frågan hänga i luften att, hur kan jag resa till ett så skurkaktigt land? Vet inte vilken reaktion som gör mig mer förbryllad/facinerad. Får mig att vilja åka till Israel och bara se att om där finns helt normalt folk också, altså varken helgon eller banditer, utan bara vanliga.

Dagarna går i en våldsam fart. Och mycket är det ännu som borde bli ordnat och fixat. Har haft par lediga timmar från arbetet både i dag och i går och då tagit mig tid att gå i butiker och söka lite det ena och det andra som ännu saknas i packningen. Solglasögon, ett par gå-i-stad-byxor, en bomullsskjorta och två par sport t-skjortor har det blivit. Skrapat mig i huvudet över utbudet av vandringsstrumpor. Vanliga känns ju mjuka sköna och väl isolerande. Men ack så varma. Spring-varianten känns väldigt tunna igen. Men köpte nu ett par tunna idag. Ska testgå dem lite och se hur de känns.

Men finns så mycket att fundera och grunna på. Samtidigt som Matt.6:27-31 verkligen har en poäng:

Vem av er kan med sitt bekymmer lägga en enda aln till sin livslängd? Och varför gör ni er bekymmer för kläder? Se på ängens liljor, hur de växer. De arbetar inte och spinner inte. Men jag säger er att inte ens Salomo i all sin prakt var klädd som en av dem. Om nu Gud ger sådana kläder åt gräset, som i dag står på ängen och i morgon kastas i ugnen, hur mycket mer skall han då inte klä er? Så lite tro ni har! Gör er därför inte bekymmer och fråga inte: Vad skall vi äta? eller: Vad skall vi dricka? eller: Vad skall vi klä oss med? Efter allt detta söker hedningarna, men er himmelske Fader vet att ni behöver allt detta.

Bra någon har koll på vad som behövs, jag har det inte riktigt.

Min lägenhet har jag med största sannolikhet hyrt ut i oktober. Men i november och december står den tom. Någon som vill de två månaderna hyra, i andra hand, en möblerad 46m2’s tvårummare med kök och liten balkong, centralt i Vasa?

Hör av dig så snart som möjligt i så fall på min e-post: sonja_backlund@hotmail.com

Nästa sida »