Nu är vi i Zikhron Yaaqov efter två 11-12timmers vandringsdagar och 40 km. Hanna började igår gå från kibbutz Yagur på andra sidan Karmelbergen. Jag kom med buss från Haifa och mötte henne uppe på berget utanför staden Isfiya.

Sedan började vi vandringen över berget. Det blev ganska mycket klättrande neråt igår. Ibland var stigen så smal mellan klippblocken att vi måste ta av ryggsäckarna och fira ner dem. Det var mera bergsklättring än vandring och med 20kg på ryggen kändes det lite tufft. Men vi tog oss ner utan värre men än att min axel som vanligt bråkade lite. Men en rejäl dos Burana fixade den saken så det gick att fortsätta utan större problem.

Förra natten övernattade vi under ett öppet tält/presenning hos en ”Trail Angel” utanför Ein Hod. Tyvärr var det redan mörkt och vi var alldeles för trötta för att orka gå in till byn. Byn är en av de få arabiska byar som övergavs under kriget på 1948 som fått stå kvar. Ganska snabbt övertogs byn av konstnärer, vilket många i byn ännu idag är. Finns ett par museer där som hade varit intressanta att se, men tyvärr var dagsetappen tuffare än vi trott, så de hade stängt för länge sedan då vi kom fram.

Idag fortsatte vi söderut längs med bergskanten ett par kilometer in från kusten. Så vi har nästan hela dagen gått i barrskog med utsikt över odlingarna längs kusten. En hel del bananodlingar har vi passerat. Lyckades tyvärr inte palla bananer, endast en ganska sur apelsin. På förmiddagen var det mycket klättrande igen, även om inte lika tufft som igår. Senare var det som tur var sandväg de sista kilometrarna in mot Zikhron Yaaqov, annars hade vi nog inte hunnit fram före skymningen föll.

Skymningen är en knepig bit här för oss nordbor. 17.10 är det små skumt, 17.30 är det kolmörkt. Så bäst att bara vara framme före det. Att orientera sig fram med pannlampa är ingen hit på branta bergssluttningar. Ikväll hann vi fram till huvudvägen in till byn. Vi var ännu då över 2 kilometer in till centrum. Som tur var fick vi lift av en man i vit pick-up som tydligen varit i Helsingfors ett flertal gånger och plötsligt var vi inne i ett litet men väldigt mysigt småstadscentrum med gågata och minibutiker.

Första matställe vi hittade som vi, genomsvettiga som vi var, vågade oss in på var McDonald. Inte min favorit i vanliga fall, men detta vandrande får en att längta efter kött, salt och framför allt limsa. Och då är Maccen faktiskt inte helt fel.

Nu är vi inkvarterade i ett rum hos en Trail Angel här i staden och överväger att ta en ledig dag här imorgon. Bara titta oss lite kring, dricka kaffe, titta folk, dricka kaffe, titta butker,surfa på nätet lite, dricka mera kaffe osv. För att sedan på onsdag fortsätta på leden ut till stranden och börja gå mot Tel Aviv.

Annonser