lördag, 31 oktober, 2009


Jag har insett att jag nog inte är någon skogsmänniska. Jag vill ha öppna vidder, kunna se långt, ha luft kring mig. Den skog som jag hittills trivts bäst med är nog den på kalfjället, dvs fjällbjörkskogen som inte når en över vristerna. Tankemässigt är det också så, jag vill ha högt till tak och en möjlighet till att få se på ting ur olika perspektiv (vilket inte är det samma som att tappa det egna ställningstagandet och åsikten om rätt och fel).

Om jag skulle bo någonstans i det här landet så skulle det i så fall vara här i Tel Aviv. Inte är det en så underbart vacker stad (bortsett från stranden då), utan istället ganska stökig och bullrig. Men jag upplever det som en stad med fri sikt och rymd.

Kring varje kibbutz och också kring många moshaver och andra samhällen finns ett stängsel och vid infarten en vägport med portvakt. Samhällena är i sig själva tryggt sammanslutningar mot den hotfulla omvärlden. Man bor tätt inpå varandra vilket skapar en stor social trygghet för de innanför. Tanken går osökt till de judiska gettona en gång i Europa.

Tel Aviv har inga murar, liten historisk belastning (grundat 1909), men också en social utsatthet för många, bland annat den stora grupp oregistrerad utländsk arbetskraft som finns i staden.

Men här finns rymd, tankefrihet och också mycke kultur.

Annonser

Man kan inte säga att man blir uttråkad på den här vandringen. Dagarna fylls till brädden av händelser och intryck. Man vet aldrig vad som väntar näst.

Vid senaste inlägg så satt vi och njöt på en skön gräsmatta utanför Sdot Jam. Vi kröp ner i våra sovsäckar ganska tidigt, för det finns ändå inte så mycket man kan göra i kolmörkret efter kl.19. Av de sista segelklubbsmedlemmarna hade vi blivit vi bjudna på te och livet var ganska lugnt. Sov som en stock. Tills kl.4 då gräsmattans sprinklersystem slog igång. Vi var dyblöta före vi yrvaket fattade vad som hände och fått oss själva och alla våra grejer över ett litet staket till det angränsande strandcaféet. Antar att vakten, som det visade sig satt i en vit bil inte långt borta, hade bra roligt åt oss där vi härjade kring. Honom upptäckte vi först då han inkallade förstärkning och ytterligare en vakt kom gående. Han bjöd oss på te, mest för att han tyckte det var mindre lämpligt att jag skulle tända gasköket där (vilket ändå inte skulle ha lyckats för tändstickorna var genomsura också de). Nåja, vi kom ju oss tidigt iväg i varje fall. Tog frukost på en bensinmack. Igen.

Då vi vandrade iväg måste vi ha varit en rolig syn. Nått i stil med två gigantiska insekter. För hur torkar man egentligen på bästa sätt en dyblöt sovsäckar utanpå en rinkka? Nåja, så länge fick den ju inte torka heller. För det började regna så var bara att svepa in allt i regnskyddet. Så på grund av regnet kunde jag tyvärr inte fota järnvägsundergången vi kravlade oss igenom. En fyrkantig vattentunnel, max 80x80cm. Under ett brett järnvägsspår, krypandes på alla fyra i mörkret med tåg dundrande över huvudet…

Men vi kom oss så småningom ut till havet igen, och hade en vacker strandpromenad fram till Netanya. Vi sov på ett hostel då mera regn utlovats och vi behövde få våra saker torra. Tidig morgon fortsatte vi igen tappert mot TelAviv. Efter en timmes vandring tog vi en minipaus på en bänk med utsikt över havet. Vi satt och såg hur virvelvindar sög upp vatten från havet, men tänkte inte på vad det kunde medföra. Inom en kvart var vi genomdränkta och gatorna hade förvandlats till floder. Blåsten kom från alla håll och mitt rinkkaregnskydd förvandlades till en enda stor vattenpåse. Vi hittade en trappuppgång där vi väntade ut regnet, fortfarande med tanken att fortsätta vandra. Men efter att vi hamnat ut för ett andra regn nästan lika häftigt övergav vi tanken och tog bussen till Tel Aviv. I nyheterna igår kväll pratade man om hur brandkåren fått rycka ut och rädda människor som satt fast i bilar och undan rasade byggnader. Så kanske legitimt att fuska och ta bussen i det läget.

På eftermiddagen igår gick jag lite på stan i Tel Aviv och snubblade över en konstskola för barn. Jag fick vara med på en lektion under ledning av modellen Laila Schwartz, som jobbat som modell för konstnärer här kring i 40år. En intressant människa. Vi kommer att vara här ännu idag och imorgon, före vi fortsätter mot Jerusalem, så jag hoppas hinna se mera konst och konstigheter här ännu.