Jag har insett att jag nog inte är någon skogsmänniska. Jag vill ha öppna vidder, kunna se långt, ha luft kring mig. Den skog som jag hittills trivts bäst med är nog den på kalfjället, dvs fjällbjörkskogen som inte når en över vristerna. Tankemässigt är det också så, jag vill ha högt till tak och en möjlighet till att få se på ting ur olika perspektiv (vilket inte är det samma som att tappa det egna ställningstagandet och åsikten om rätt och fel).

Om jag skulle bo någonstans i det här landet så skulle det i så fall vara här i Tel Aviv. Inte är det en så underbart vacker stad (bortsett från stranden då), utan istället ganska stökig och bullrig. Men jag upplever det som en stad med fri sikt och rymd.

Kring varje kibbutz och också kring många moshaver och andra samhällen finns ett stängsel och vid infarten en vägport med portvakt. Samhällena är i sig själva tryggt sammanslutningar mot den hotfulla omvärlden. Man bor tätt inpå varandra vilket skapar en stor social trygghet för de innanför. Tanken går osökt till de judiska gettona en gång i Europa.

Tel Aviv har inga murar, liten historisk belastning (grundat 1909), men också en social utsatthet för många, bland annat den stora grupp oregistrerad utländsk arbetskraft som finns i staden.

Men här finns rymd, tankefrihet och också mycke kultur.

Annonser