Fredagen blev en dag av väntan. Först fick vi vänta snart en timme på vår frukost, sedan ytterligare en god stund på tåget som skulle ta oss från Jablonne till Krizane. Efter att ha strävat upp till toppen av berget Jestjed, 1012 möh., fick vi vänta ännu en timme på linbanan skulle ta oss ner till Liberec. Men har man en god bok och kommit ifrån vardagslivets stressande så är det inte så farligt. Då man går förvandlas tidsbegreppet och de minsta enheterna är inte mera sekunder och minuter utan timmar och dagar.

Att hitta övernattning ute i byarna var inget problem, men knepigare då vi kom in till en lite större stad. Skulle ha varit enklare om vi på förhand hade sökt lite adresser och telefonnummer på nätet. VI kunde ha fått övernattning på ett pensionat för 200Kc (ca 9€)/per natt för båda. Men vi vände i dörren efter att ha sett standarden på rummet. Kom sedan att istället betala 1500€ (62€) på ett hotell alldeles bredvid torget. Men där fick vi ändå sova utan att ha en livlig pub rakt under rummet, ha egen dusch och utan att vara rädd för allt för många loppbett.

Lördagen blev en lugn och skön dag i Liberec. Först blev det en lång rundvandring på staden botaniska trädgård. Var förvånansvärt mycket intressant att se där. Bland annat ett över 200år gammalt bonsaiträd som av en adelsman hämtats från Japan i början av 1900-talet då det redan hade en ansenlig ålder. För att sedan vårdas ömt av ett flertal ägare tills det på 1970-talet gavs till Liberec botaniska trädgård.

Sedan blev det ytterligare en tur på zoot på andra sidan gatan. Mycket roligt att se även där. Men regnet kom och öste ner allt mera bestämt. En termometer påstod att det var inte mera än +11grader, snart 20 grader kallare än några dagar tidigare. Men trots det var det en skön dag med både vila för fötterna och huvudet. Och allt avslutades med ett riktigt skrovmål av den godaste kinesiska mat jag någonsin ätit.

I morse checkade vi så ut från ”Liberechotellet-med-den-suveräna-frukosten” och tog tåget till Mala Skala i Cesky Raj, 50minuter med tåg i sydlig riktning. Regnet strilade ner. Men varför skulle man ge sig för en sådan världslig sak, så vi traskade iväg. Landskapet är lite annorlunda här. Här finns också klippor som i Böhmiska Schweiz, men de är lägre och inte lika dramatiska. Men den mjuka och porösa sandstenen har slipats till många intressanta former. Skulle det inte varit för regnet hade vi nog stannat och tittat närmare på många platser. En varm kopp te och en tallrik gulaschsoppa blev räddningen då regnet och kylan kom inkrypande på bara kroppen. Tur nog var lufttemperaturen några grader varmare än dagen före i Liberec.

Vi kom oss in till Turnov sen eftermiddag och efter några försök hittade vi hotellet vi nu är på. Från början hade vi planerat att tälta inatt. Men så blöta och kalla som vi blev under dagen kändes det alternativet inte längre så lockande. Imorgon ska vi fortsätta ner mot Hruba Skala och hoppas då på bättre tältväder. Annars finns det alltid något pensionat längs vägen.

Fascineras över den allmänna kommunikationen här i landet. Tåget går överallt och priset är ungefär 1Kc/pers/km. Så att åka 2pers 46km från Liberec till Mala Skala blev 98Kc. Skulle det finnas en sådan tågtrafik i Finland skulle det kosta mig 3€ att åka tåg till Nykarleby från Vasa. Om det var så skulle jag nog välja det ganska ofta fram om bilen. Det skulle vara en äkta miljövänlig politik i motsats till att konstant höja bensinpriset. Det får mig inte att hälsa på mamma färre gånger, endast att svära mera varje gång jag tankar.

2 dagar vandring till sedan tillbaka till Prag. Kommer att kännas konstigt åka hem igen. Kropp och själ börjar just komma in i rytmen av gåendet och bara det att gå, röra sig, känna att kroppen fungerar som den ska börjar bli en verklig njutning. Vägen och rytmen längs den blir viktigare än målet. VI sover långa nätter, mycket längre än hemma om chansen bara finns, det behöv liksom. Men livet på luffen är underbart.

Annonser