Allmän info


Om någon vill så får man lyssna till mig  HÄR

Annonser

Här är idag Sabat. Och en stor sådan, för också samtidigt lövhyddohögtid. Vi har tagit en ledig dag på Kibbutz Dafnas camping. Bra ställe att vara. Stället såg ut som en hel tältstad igår kväll. Grilldoften lyckades nästan dränka aromerna från kibbutzens fähus alldeles bakom muren. Men det var vackert i mörkret med lamporna som hänger mellan träden och alla tälten och grillarna.Långbord dukades och folk sjöng, ungar som lekte och härjade. Mysigt bara.

Traditionellt firar man Sukkot (Lövhyddohögtid) med att man bygger en hydda , tält, av palmblad och under en veckas tid bor i den. Men det gör idag endast mycket religiösa. Man kan också bygga en hydda och bara äta ute i den. Eller så bygger man den och bara tittar på den. Eller så tittar man på grannens hydda. Eller så åker man med hela familjen till en camping och tältar i ett större kopoltält där.

Vi har i dag också tagit en vilodag. Det är ett bra stället att bara slappa det här. Behövde det. På nått vis hela tiden varit på väg sedan i måndags på morgonen. Då kibbutzens cafe visade sig ha ett trådlöst internet också så hittade jag direkt min plats för dagen.

Men den första vandringsdagen i torsdags var en tuff tur. Gårdagen var betydligt mildare, men mentalt en större utmaning, då vi gröngölingar lyckades med konststycket att inom en timme från den egentlige vandringsledens början, missa märkningarna och tappa leden. Och sedan tillbringade vi ett antal timmar vilse i en avocadoodling. Efter många om och men hittade vi sedan igen leden och gick genom Senir Nationalpark. Underbart vacker, men mycket typisk det här landet genom att allt varje lite större å är inhägnad och gjord till nationalpark för vilken man betalar intrede. Samtidigt som man förstår det efter att i brännande sol gått över uttorkade sluttningar med en växtlighet av taggbuskar.

Bara en kort rapport. Lanar for tillfallet en dator med natuppkoppling pa campingen vid Dafna Kibbuts. Vi har idag tagit oss ner fran Nimrod till Banias. En betydligt varre vandring an jag kunnat forestalla mig. (Ni som var med pa Helags fjallet kan ta den kattringen som jamforelse, ta bort haglet och snon och satt till 28gradig varme och gassade sol och narmare 20kg pa ryggen…). Gick nog bra men fran Banias liftade vi. Hanna och Galia for forst med en bil, Malin och jag kom strax efter med en annan. Gick snabbt och bra att lifta. Fordel att vara blond ibland…

I natt ska vi sova i talt har. En alldeles fin camping, lite mera standadiserad an den forra. Sa forsatter vi imorron mot Kirjat Shemona. Vet inte om vi nar anda fram, men vi ser var vi landar. Min internet uppkoppling ar fortfarande ett problem. Men hoppas fa det fixat sa snart som mojligt. Intressanta tt forsoka fixa saker da man helatiden ar pa resande fot och i ett land som fungerar lite pa sitt eget vis. Alla fragar hjalp av alla och alla hjalper pa alla vis det bara gar. Men pa sitt eget vis…

Aterkommer med mera och satter in lite av dagens bilder da jag har battre mojligheter att vara koppalad till internet fran min egen dator.

Det ar stjarnklart och syrsorna sjunger. Tidigare i kvall flog en grupp tranor over oss, det var redan morkt sa jag kunde inte se dem, men det hordes pa ljudet att de var manga. Mojligen flog de for natten fran Huladalens traskmarker hit upp mot bergen. Jag sitter i morkret pa en bank. kockan visar 20.30. Framfor mig skymtar berget Harmon. Ljusen langs sluttningen berattar var det finns. Dess siluett kan knapps urskiljar fran den morka himlen. Vi overnattar i natt fore den forsta vandringsdagen pa en camping uppe vid bergets fot, strax ovanfor staden Nimrod. Pa andra sidan staden finns gransen till Syrien. I bakgrunden hors campingvarden och hanns vanner som spelar gitarr och sjunger. Stallet ar lite speciellt med indiantipin och varden som tycker om att i hog fart rida omkring pa omradet pa sina hastar. Vi blir val omhandertagna och blivit bjudna pa flera tekoppar redan i kvall.

Pa vagen hit traffade vi pa busstationen Galia som kommer att dela talt med oss i natt (ingen tipi tyvarr, utan ett mera beduinliknande fyrkantigt ett) och vi kommer antagligen att ga tillsammans imorgon ner mot Dan och Dafne. Det ar inge lang vandring men tillrackligt genom att Dan ligger betydligt lagre ner i dalen.

Galia ar israel med ukrainska rotter. Hon kom hit som tonaring med sin familj och jobbar och bor nu i Tel Aviv. En trevlig manniska som hjalpte oss att hitta det har stallet i dag. Annars hade vi grongolingar nog fatt problem genom att vi kom ganska sent hit norrover utan att ha bokat natt i forvag. Gud sander anglar ibland. Tror min varma sovsack kommer val till pass i natt. Har ar betydligt svalare an i Haifa.

30sept Hostell Port Inn i Haifa

30sept Hostell Port Inn i Haifa

30sept på internetcafe i Haifa

30sept på internetcafe i Haifa

30sept Skymning över Huladalen sedd från Nimrod

30sept Skymning över Huladalen sedd från Nimrod

30sept Malin på campingens häst

30sept Malin på campingens häst

30sept Campingvärden och hans vänner

30sept Campingvärden och hans vänner

30sept Campingen och Hermon i skymningsljus

30sept Campingen och Hermon i skymningsljus

Gick i kväll i mörkret genom gatorna de närmaste kvarteren kring vårt hostellet här i Haifa. Kändes som dagens spänning med att försöka arrangera mera tekniska grunkkor släppte och upptäckarlusten återvände. Nått av mellanösterns mystik gjorde sig på påmind. Förfallna stenhus, väggmålningar, skräpigt och rörigt, men på samma gång vackert. Och plötsligt erbjuder en vanlig liten kvartersbutik ett nytt och spännande outforskat universum.
Tidigare idag kändes allt bara eländigt. Spänningen med att ska rinkkorna komma fram och i helt skick, var skulle vi hamna på den stora klassiska israeliska säkerhetsutfrågning, ska de snällt bevilja oss tre månaders visum eller ska vi behöva bråka oss fram med en månad i taget. Inget är garanterat i detta land med en byråkrati av kommuniststatsmått. Men allt gick överför väntan smidigt, och en massa snälla människor dök upp som ville hjälpa oss hitta vägen så snart vi ens såg lite tveksamma ut. Så långt, i varje fall.

Men att sedan få hyra ett trådlöst modem till min dator och få ett simkort till telefonen som skulle gå att sända MMS med visade sig vara långt större utmaningar. Har nu beslutat, åtminstone för tillfället, ge upp tanken på det egna modemet och hoppas på lämpligt utspridda internetcafen och andra nätuppkopplade. Åtminstone tills vi om några veckor igen är här vid kusten. Simkortet ska jag ännu göra ett försök med imorgon. Allt byråkratiskt och tekniskt gyckel i kombination med en grav sömnbrist var ingen höjdare idag. Men har nu slappnat av och ser fram emot att i morgon ta bussen norrut till berget Hermons fot. Det vill säga om vi hittar någon buss som går dit…

På väg till baka från tjänstgöring efter YomKippur

På väg till baka från tjänstgöring efter YomKippur

Kväll i Haifa

Kväll i Haifa


Hälsningar från Ruzyne, flygfältet utanför Prag. Vi har några timmars väntan kvar här, men vågade oss inte på en kvällstur in till Prag. Det blev i stället en kort promenad kring området, turistbesök i en matbutik, inköp av tjeckiska Fidorka (kexchoklad) och långväntan på Mac’en. 03:30 borde vi vara i Tel Aviv. Vi kommer sedan att fortsätta till Haifa, där  har vi övernattning bokad. Har också par saker vi ännu borde shoppa, även om väskorna nog känns tillräckligt tunga redan nu.

Malin, "min sekreterare"

Malin, "min sekreterare"

Hanna och Malin by air

Hanna och Malin by air


Känns som total panik med allt som borde fixas och ordnas. Har en massa jobb på hälft (bl.a. en halvmonterad fullstor gipsfigur som står i en pöl av torkad gips mitt på golvet i mitt arbetsrum…) och de sista utrustningsgrejerna som borde inhandlas och en hög nycklar som ska delas ut till höger och vänster. Men det ska nog ordna sig. Finns ju par dagar, och nätter, kvar före flyget går på måndag.

Och det händer nog saker hela tiden. Till exempel skriver jag detta på min mini-laptop som jag fått låna av Vasabladet, då jag kommer att i genomsnitt varje vecka skriva en lite grej för dem. Lite som en serie om våra öden och äventyr. Så min vision om att få sitta och blogga mitt ute i mörka bushen i mitt rymdraket-liknande tält, nedkrupen i min sovsäck, med pannlampa, verkar att kunna bli verklighet.

Så om en vecka så borde vi börja vandra från Nimrod i norra Israel. HÄR (länk)  finns en trevlig karta med mycket info (går tyvärr inte att kopiera in hit). Om ni ser den smala streckade gula linjen som startar uppe i Tel Dan, så är det vandringsleden. Men vi kommer att starta öster om det i Nimrod och första dagen gå genom Banias (det historiska Ceasarea Filippi, klickar man på S’et vid Banias få får man upp mera info om det).


Men nu ska här jobbas så jag kommer mig iväg någon gång.

Nästa sida »